Inför ”supervalåret” 2014 står det alltmer klart att skola
och utbildning spelar allt större roll i människors möjligheter till ett rikt
och tillfredställande liv. Det är nämligen så att arbete, hälsa, livskvalitet
och demokratiskt deltagande är förutsättningar för att människor ska ” nå sin
bästa stämningars längtan ” som Hjalmar Branting och Olof Palme uttryckte det.
Vi vet att massor av ungdomar i brist på gymnasieutbildning går arbetslösa in i
sin framtid och att trots arbetskraftsbrist kan många, på grund av fel
utbildning, inte ta de jobb som finns. Nuvarande regeringen gör ingenting för
matchning av utbildning och arbete, närmare 80000 jobb försvinner på det sättet
och näringslivet kan ej utvecklas i brist på kompetens.
Vi vet också att ojämlikhet i utbildning påverkar vår hälsa.
Folkhälsoforskare har konstaterat att ojämlikhet leder till hälsoproblem vilket
gör att människor med kortare utbildning får sämre hälsa. Under julhelgen har
bland annat forskare vid Karolinska institutet konstaterat att barns
viktuppgång under det första levnadsåren är kopplade till föräldrarnas
utbildningsnivå och låg utbildningsnivå kan leda till fetma och därmed
hälsoproblem med hjärtat eller diabetes vid vuxen ålder.
Effekten av svenskt utbildningsväsende mätt bland annat i
PISA mått oroar mycket. På den naturvetenskapliga och matematiska sidan kan man
oroa sig för framtida kompetens för industri och näringsliv. Då det gäller
läskunnighet och förståelse av vad man läser så gäller det kulturell kompetens
för högre livskvalité. Förståelse och analysförmåga ger motivation och intresse
att delta i demokratiska processer och utveckla demokratin.
I ett framväxande kommunikations och kunskapssamhälle
är jämlik utbildningsnivå lika viktig om inte viktigare än ekonomisk
jämlikhet. Att investera för framtiden är inte enbart att investera i goda
materiella förutsättningar som järnvägar och IT-infrastruktur utan i första
hand att investera i bra utbildning. Tolvårig skola för alla och bättre
matchning av utbildning och arbete måste följas upp av satsningar på lärarnas
utbildning. Ett livslångt lärande för lärare är inget orimligt krav. Varför
skall en ortopedkirurg som tar hand om våra knän ha dubbelt så lång utbildning
som lärarna som tar hand om våra barn? Att folkbilda föräldrarna i kommunikations och
kunskapssamhällets krav på deras barn och att engagera näringsliv och fackförbund,
i skola, studie och yrkesvägledning är steg på vägen mot allas rätt till arbete
och utbildning och därmed ett rikare och mänskligare liv för alla.
Jan-Ivar Johansson
